Kort om vad vi
vet om när och var nyckelharpan föddes och har spelats
genom seklerna
Teorier finns det många. Det har
också funnits skrönor som länge gällt för
att vara sanning. Ett känt exempel är att man länge
"visste" att nyckelharpan kom till Sverige med de
till bruken invandrade vallonerna. En skröna Per-Ulf Allmo
slutgiltigt slår hål på i sina böcker
om nyckelharpan. Även utan det kan man lätt konstatera
att nämnda valloninflyttning skedde när nyckelharpan
sedan länge avbildats här.
Nästa fråga att ta ställning till är om
ett flitigt avbildande av ett instrument bevisar att det spelats
här. Åsiktern och teorierna går isär därvid
lag.
Så om vi lämnar teorierna åt sidan och ser
till fakta... Dvs avstår från att klä befintliga
fakta med teorier... Då har vi avbildade nyckelharpor
på olika ställen i Sverige och på kontinenten
från mitten av 1400-talet. Det har höjts röster
om att det då är gigor och fiddlor försedda
med en lek. Enligt alla erkända typologier är det
nyckelharpor. Oavsett korpusform. Sedan har vi Källungefrisen
från 1350. Tolkningarna av den sträcker sig från
att det själfallet är en nyckelharpa, via att det
ser ut att kunna vara det, till att det absolut inte är
de. En, vad en del tolkar som en nyckelharpnyckel, hittades
vid utgrävningar i Sigtuna och dateringen sträcker
sig från elva- tolvhundratal till trettonhundratal och
i det sistnämnda fallet jämngammalt med Källunge.
Fakta så lång är alltså att avbildade
nyckelharpor finns i sådant antal från åt
1400-tal att det måste tas på allvar. Geografiskt
är området de återfunnits på för
stort för att det ska gå att säga om den tillkommit
i sydeuropa och vandrat norrut, eller tillkommit i Norden och
spritts söderut. Teorier finns om vilket. Fakta finns inte.
Den har redan omnämts på kontinenten när vi
hittar de äldsta svenska beläggen, vid ingången
till 1600-talet. Beläggen blir fler senare under 1600-talet.
Oavsett var den tillkommit så är det i Sverige, i
Uppland och Gästrikland i huvudsak, den spelats i århundraden,
för att från 1970-talet ha letat sig ut i världen.
Om ett instrumet omnämns utan förklaring - är
det då fakta eller teori om man säger att det visar
att instrumentet var allmänt känt? Det vore meningslöst
att använda ordet som metafor om inte innebörden var
känd, vilket skedde vid 1600-talets inträde. Eller
att nämna det i rättegångsprotokoll senare under
1600-talet. Frånvaro av något är inte bevis
för att det inte funnits. Men ett fynd visar att det funnits,
men även om det är föga troligt att man hittar
just det äldsta exemplaret, så kan man bara vara
säker på det man hittat.
I Lings doktorsavhandlig och senare antogs den resonanssträngade
enkelharpan kommit först, av de resonanssträngade
typerna. Kontrabasharpan sades då varit 1700-talets modell.
Det där vet man egentligen inget om! Det kan ha lett till
cirkelresonemang som att en funnen kontrabasharpa inte kan vara
från 1600-talet, för då gällde enkelharpan.
Och likaså får man inte ta för givet att en
enkelharpa är riktigt gammal utifrån att den bara
har en melodisträng och kanske färre resonanssträngar
än brukligt på kontrabashrporna.
De skriftliga beläggen för termen nyckelharpa visar
på att nyckelharpan spelades innan de resonanssträngade
kom till. Så det är inte bara något kyrkmålningarna
antyder. Moraharpan, med sitt inristade årtal 1526 är
så omdiskuterad så den är inte egentligen knappt
värt att nämna, när vi ska ringa in fakta.
Vi har alltså
En eventuell nyckelharpnyckel som eventuellt är från
1300-talet eller äldre. Men den skulle kunna ha ramlat
ned i schaktet från ett högra lager vid utgrävningarna.
Inget bevis således
1350 - Källunge. Omdiskuterad
1400-talets mitt och framåt - åtskilliga avbildningar.
1600-tal och framåt. Den resonanssträngsförsedda
nyckelharpan kom till i Sverige, enligt Allmo som forskat djupt
och länge på detta kan man ringa in det till Uppland.
Från sent 1600-tal till modern tid har den spelats i Sverige,
och i huvudsak inom ett begränsat område.
Vi talar normalt om de huvudtyper som överlevt in i vår
tid i obruten tradition. Kontrabasharpa och silverbasharpa.
Därtill kontrabasharpa med dubbellek. Hade inte ett par
spelmän hållt fast vid den harptypen är det
mycket tveksamt om man hade haft med den vid uppräknandet
av harptyper. Det fanns gott om harpor förr som hade en
annan typ av lek, och dem räknar man inte in bland huvudtyperna.
Om Ling följt Norlids fotspår så hade vi idag
kanske snarare talat om en, två och treradiga nyckelharpor,
i stället för kontrabas- och silverbasharpor.
Gunnar Fredelius |
SM
på gammelharpa
Denna tävling för gammelharpa
hölls några år i Lövstabruk. Juryn bestod
av tvåfaldiga världsmästaren i gammelharpa,
harpbyggaren,
harpvetaren Björn Björn, legendariske Christer Wesström
med fötterna stabilt i harptraditionen
men med en fri själ. Samt dubbla världsmästaren
Lena Jörpeland. Även hon en av de få levande
gammelharpisterna som spelar traditionellt.
Bengt Andersson, Urshult, erövrade titeln år 2009.
Hasse gille och Ingvar Jörpeland delade den 2011.
|
Nyckelharpans Forum
